22:07
Är det det här det handlar om? är det såhär det ska vara? Du pluggar pluggar pluggar tills du knappt orkar, för att få dina betyg så du kan komma in på högskolan. DU har valt något bra, det är behövligt tänker du samtidigt som du egentligen mest av allt vill se världen. Men du sätter dig i skolbänken igen. För det är ju en mallen eller hur? Ett system som man förväntas följa. Ett recept på livskvalite. Eller ska man istället skita fullständigt i allt det där och bara satsa helthjärtat på det man gillar mest? Även om inte det heller giver några garantier. Fråga inte mig jag vet inte. Men jag är riktigt trött på allt som har med skolan att göra just nu!
Where Does The Good Go
Om mindre än ett halv år kommer jag befinna mig på andra sidan Atlanten, någonstans i USA. Där kommer jag bli en elev på high school, som vilken ordinär american som helst. Där ska jag påbörja ett liv. Därför vore det hjärtligt härligt att få veta vart jag kommer tillbringa dessa 10 månader. För nu sitter jag faktiskt här, utan en endaste aning vart jag kommer befinna mig på en kontinent lika stor som Afrika. Därför är det svårt att föreställa sig att jag kommer åka, vad finns det att föreställa när jag inte får någon information? Och det enda jag vet är att jag kommer hamna i usa. Därför får det gärna snart dimpa ner ett brev i brevlådan där det står "you´re going to californien" eller varför inte "Florida welcome´s you!" Just nu går jag bara och väntar på ett besked och det börjar bli segt. where does the good go?-- tegan and sara.
Hello sunshine
Jag vet aldrig hur jag ska börja. Det finns massa i huvudet som skulle passa bra här, men ibland så funkar de bara inte, det stannar kvar med mig. Jag är inne på step 3, det är bara att klicka boka så är det klart.
Jag vill iväg i sommar, det är obeskrivligt. Vart, hur, när och återom vart, hur, var , när. Alla detaljer är planerade, allt skulle kunna vara klart. Men det är det inte. Jag är som ett litet barn, helt fixerad och idén kan inte släppas. Det får den inte, det vill jag inte att den ska.Om du inte åker med så åker jag banne själv.
Jag vill iväg i sommar, det är obeskrivligt. Vart, hur, när och återom vart, hur, var , när. Alla detaljer är planerade, allt skulle kunna vara klart. Men det är det inte. Jag är som ett litet barn, helt fixerad och idén kan inte släppas. Det får den inte, det vill jag inte att den ska.Om du inte åker med så åker jag banne själv.
på en strand någonstans i fjärranland
Sommar och jag passar bra ihop. Kom hit nu är du snäll.
Spara & publicera
Det är faktist sol ute, eller var. Nu är det ju mörkt. Det är typ bara fem grader ute men de bekymrar ingen, snarare motsatsen. Folk solar och alla har bytt till skinnjacka. För det är den alla har. Jag gick och simmade idag helt själv faktiskt. Det var riktigt härligt, att simma . Jag borde plugga , vilket jag troligen snart kommer göra. Det här är inte det minsta sammanhängande och ett fullkomligt kollosalt onödigt inlägg där jag inte säger något som helst vettigt eller delar med mig av något kul, Men det skiter jag i. Är så trött att jag inte ens vill läsa igenom det här. så: spara & publicera.
uppsalatorg
Sitter på tåget, ser allting passera snabbt förbi. Ser dem som sitter mitt emot mig. En svart sminkad tjej med ett par coola converse. Rosa och svarta. Jag ser mig som lika gammal,även om jag granaterat har en 2-3 år mer på mig. Varför är det så? Jag är ju faktiskt 18. 18 jäkla år gammal,ganska mycket det. Men jag känner mig yngre. Som tjejen i conversen. Fråga mig min ålder och jag tänker 16 men jag säger 18.
Nu är jag i Uppsala, det är vinter här. Imorgon blir det uppsalatorg, men nu först blir det sömn.
a
det finns ingeting kvar, bara det nya som kommer nu. Det gamla är borta, det ska bli nåt nytt En förändring.
