nu kommer nervositeten.
två dagar
räknas skolavslutningen? I så fall 3.
Som tidigare konstaterat så har tiden gått väldigt fort. Om tre dagar går vi in i kyrkan, klädda i våra nyhandlade klänningar och tar farväl, för en sommar. Tiden till USA närmar sig med stormsteg. Det är oförklarligt stort för mig. Så klart jag längtar men fortfarande vet jag inte vad jag längtar till. Blir det någonstans i colorado, illinois eller kanske Kansas? Samtidigt som jag så gärna vill åka iväg börjar jag bli mer rädd och närvös. tänk om det trots allt inte alls blir som jag har tänkt mig? Det är väldigt mycket tankar just nu och jag känner mig själv med dem då jag trots allt är ganska själv om att åka iväg i år, i allafall på min skola. Och på fredag blir det läger till söndag eftermiddag. YFU ordnar för alla som ska åka iväg. Det ska bli kul, men det verkar som alla har sina familjer klara och jag fortfarande bara går och väntar varje dag. Alla fick ju familj när jag fick min första men efter jag bytte så har ju jag hamnat lite efter. tyvärr. Och där är ännu en grej jag är nervös för. Att få familj i sista stunden. Tänk om jag får reda på vart jag hamnar så sent som någon vecka innan avgång??
Alla dessa saker kommer ju säkert lösa sig bra men just nu är jag bara väldigt förvirrad över hela situationen. adios godbye.
räknas skolavslutningen? I så fall 3.
Som tidigare konstaterat så har tiden gått väldigt fort. Om tre dagar går vi in i kyrkan, klädda i våra nyhandlade klänningar och tar farväl, för en sommar. Tiden till USA närmar sig med stormsteg. Det är oförklarligt stort för mig. Så klart jag längtar men fortfarande vet jag inte vad jag längtar till. Blir det någonstans i colorado, illinois eller kanske Kansas? Samtidigt som jag så gärna vill åka iväg börjar jag bli mer rädd och närvös. tänk om det trots allt inte alls blir som jag har tänkt mig? Det är väldigt mycket tankar just nu och jag känner mig själv med dem då jag trots allt är ganska själv om att åka iväg i år, i allafall på min skola. Och på fredag blir det läger till söndag eftermiddag. YFU ordnar för alla som ska åka iväg. Det ska bli kul, men det verkar som alla har sina familjer klara och jag fortfarande bara går och väntar varje dag. Alla fick ju familj när jag fick min första men efter jag bytte så har ju jag hamnat lite efter. tyvärr. Och där är ännu en grej jag är nervös för. Att få familj i sista stunden. Tänk om jag får reda på vart jag hamnar så sent som någon vecka innan avgång??
Alla dessa saker kommer ju säkert lösa sig bra men just nu är jag bara väldigt förvirrad över hela situationen. adios godbye.
Kommentarer
Trackback
